In English below.

cold war2

Sweden back in the good old days of the cold war

Idag så har vi fått möjligheten att träffa den Svenska delegationen. Med stora förväntningar ställer vi oss i hissen som kommer att ta oss upp till det rum som den svenska delegationen förfogar över. Med oss i hissen finns ett antal ungdomar från Sverige som också är oroade över vad som händer med människor och de kommande generationer som kommer att leva på denna jord under de kommande årtusenden. I hissen befinner sig också personer från tre olika organisationer som också inser vikten av de förhandlingar som sker här. Förhandlingar som ofta är väldigt svårtillgängliga för den stora allmänheten. Vi leds in ett ganska stort rum som känns rymligt och rätt bekvämt. Kanske har hårda förhandlingar förts just här.

Till vår stora besvikelse är ingen av de främst ansvariga personerna där, förmodligen har de ett fullspäckat schema med möten som sker om vartannat. Jag förstår att de mest ansvariga även har mest att göra, att det är många som drar och sliter i dem och att de måste vara på möten för att kunna förhandla. Samtidigt tycker jag att det är otroligt viktigt att allmänhetens ansikte, vi, får möta förhandlarna. Det handlar helt enkelt om demokrati och transparens. I mina ögon så når inte det som händer här i Bonn fram till den stora allmänheten och detta är ett verkligt problem. Detta är frågor som inte bara rör Sverige utan även 6 miljarder andra människor. Det är inte bara alla jordens människor som påverkas utan till syvende och sist även alla de hundratals miljoner arter på vår blå planet.

Uppenbart är att detta är en viktig fråga, och nu när Sverige kommer att ta över ordförandeskapet, så känns det naturligt att Sverige sätter upp frågor på agendan som tycker vi är viktiga. När denna fråga kommer upp under vårt möte med delegationen, så blir det uppenbart att det ledarskap som Sverige kommer att föra är ett mellanmjölkens varma goa ledarskap. Inkluderande för allt och alla, det kan tyckas fint, alla är välkomna. Men när så många parter kommer att bli påverkade av vad som händer behövs ett aktivt ledarskap för att skydda de grupper som har de sämsta förutsättningarna. Och sanningen är att ingen annan kommer att fylla den rollen. Danmark har redan sagt att de kommer att inta en neutral ställning i höstens förhandlingar, på grund av sin ställning som värdland för det stora klimatmötet i december. Så om inte Sverige är en tydlig röst i förhandlingarna, kommer det inte finnas någon annan som är det. I så fall får bakåtsträvande länder som Italien och Polen ett allt större utrymme i diskussionerna och möjligheterna att nå en stark överenskommelse minskar.

Om det är så att ordförandelandet alltid måste ha en neutral och passiv hållning så är det uppenbarligen ett budskap som Sarkozy helt har missat. Det franska ordförandeskapet förra hösten var allt annat än passivt och verkade inte alls handla om att bara administrera och försöka nå konsensus. Frankrike var mycket tongivande i olika frågor som låg landet nära om hjärtat och var en tydlig röst såväl inom samarbetet som i EU:s externa relationer. Så varför känner Sverige detta behov av att ständigt vara neutralt och objektivt? Det kalla kriget är över och vi går mot varmare tider, Reinfeldt! Dags att anpassa ledarstilen och visa lite mer vilja och temperament!

English translation:

Today we got the opportunity to meet with the Swedish delegation. With much anticipation we got into the elevator, which was going to take us up to the quarters of the official delegation on the fourth floor of the conference center. With us in the elevator were a number of Swedish youth representatives, who are also worried about what is going to happen to people who are living on the planet today, and future generations, which will inhabit the planet for millenniums to come. In the elevator there were also representatives from three NGO, which have also realized the importance of the negotiations taking place here in Bonn. Negotiations that are often inaccessible for the general public. We are shown into a rather large room, it feels spacious and seems pretty comfortable. Maybe some though talks have been held right here in this room.

But to our disappointment none of the lead negotiators are there. They’re probably busy, with meetings scheduled back to back. I understand that the highest-ranking people in the delegation also have the least amount of free time, that many others are fighting for their time and that they have to be in meetings to be able to do their work negotiating. At the same time I think it’s incredibly important that civil society is represented, and that we, the public, get to meet the negotiators. It’s simply a matter of democracy and transparency. In my view, the process taking place here in Bonn is not reaching the general public. That is a real problem, since the things that taking place here are not only relevant to Sweden, but also to 6 billion other people living on this globe. And in the end it’s not only humans that are affected, but also all the millions of other species sharing our green planet.

Obviously this is an important issue, and especially now that Sweden will be taking over the EU presidency, it seems only natural that we raise the questions that we think are important. When this question is brought up at our meeting with the delegation, it becomes clear that the leadership that Sweden prefers is one that’s colored by the objectivity and neutrality that has become so characteristic for our country. Seeking consensus, and trying to accommodate all views and needs may seem like a good thing, but when so many parties will be affected by the outcome, a more active leadership is obviously needed. And the harsh reality is that nobody else will fill that position. Denmark has already declared that they will take an objective approach to the negotiations this fall, since Denmark will be hosting the climate change summit in Copenhagen in December. So if Sweden are not a clear leader in the negotiations, reactionary countries such as Italy and Poland will take up more space in the discussions, and the possibilities to reach a strong deal in Copenhagen will decline.

If the EU president always has to take a passive and neutral approach, Sarkozy clearly didn’t get that memo. During the French presidency last fall Sarkozy was everything but a passive leader, only taking in the opinions in other countries and trying to reach a consensus. France clearly signaled its opinion in different issues, and provided a clear voice within the union as well as in the external relations. So why does Sweden constantly feel this need of being neutral and objective? The cold war is over, we’re moving towards warmer times! So it’s time to adapt the leadership style and show more will and temper!

Advertisements