English translation below.

Avaaz Stripping2 grader! Detta är budet under de förhandlingar som skett under G8 mötena som började i tisdags. Att de industrialiserade länderna på så vis satt ett övre tak på vad de anser är acceptabelt för hur mycket varmare det får bli är ett steg framåt. Andra siffror som de diskuterat och kommit överens om är att sänka CO2 utsläppen med 80 % fram till 2050 med utgångspunkt från 1990 års nivåer. Vad de hoppas på att detta skulle innebära en global utsläppsminskning på 50 % när utvecklingsländerna tas med i beräkningen. Att de på det här sättet verkligen diskuterar och kommer överens ett tak är ett framsteg och något man inte alls kunnat komma överens om i Bonn.

Men, man bör också ha i åtanke att vad dessa ledare nu har kommit överens om är något som ligger 40 år i framtiden. USAs kommer att år 2050 ha bytt president mellan 5-10 gånger och Sverige kommer att ha haft val 10 gånger under den tiden, och jag själv kommer att vara 63 år. De politiska förutsättningarna kommer med andra ord att förändras under den tiden. Just därför är det viktigt att komma överens om kortsiktiga mål som inte sträcker sig in i en alltför avlägsen framtid, det är nu vi bör handla!


Dessa kortsiktiga mål, förutom att det ger möjlighet för de förhandlande länderna att visa framfötterna i hur bra de lyckas med dessa utsläppsminskningar så kommer det även inge förtroende länderna emellan. På detta sätt så utvecklas en tillit som möjliggör att samarbete kan utökas och att också utsläppsminskningarna kan gå fortare. Just dessa kortsiktiga mål som på ett helt annat sätt kan möjliggöra större och verkliga förändringar är vad som saknas just nu. Det är just detta som är anledningen till att Kina och Indien inte gick med på att ansluta sig till en global minskning om 50 % till 2050. Man bör även uppmärksamma att även om man sänker koldioxidutsläppen framtill 2050 med 50 % så finns det två helt skilda sätt att gå till väga, den första metoden innebär att man börjar långsamt och sedan ju närmare 2050 man kommer så sänker man utsläppen alltmer drastiskt. Den andra metoden innebär att man börjar sänka utsläppen drastiskt och ju närmare man kommer 2050 desto mindre sänkningar gör man. Bilden nedan illustrerar detta. Båda dessa sätt resulterar i en 50 % minskning av koldioxid men det totala utsläppet (arean under grafen) skiljer sig markant. Därför är det av vikt att man börjar drastiska utsläppsminskningar redan nu.

Slow Curve

First method

Fast Curve

Second method

Det andra som man bör ha i åtanke är att ett tvågraders mål är en smula luddigt. Vad innebär det? Politikerna säger att det innebär är en global femtioprocentig minskning av utsläppen, New Scientist säger att det snarare innebär en global minskning på 80 % av koldioxidutsläppen. Det är emellertid inte bara temperaturen som är viktig att ta med i beräkningarna. En av de mest ömtåliga ekosystem vi har finns i havet, korallerna. Forskare har kommit fram till att om CO2 halten överstiger 450 ppm så kommer det innebära att 90 % av korallerna inte längre kan växa på samma sätt. Stiger CO2 halten ytterligare så kommer korallerna börja att lösas upp. Alla fiskar i havet är beroende av koraller så konsekvenserna riskerar att bli dramatiska. Just nu befinner vi oss på 389 ppm och för varje år som går så ökar halten med 2 ppm. Så det är inte bara för ett varmare klimat som det är vi bör hålla en nivå på 350 ppm, det finns också andra anledningar varav just havsförsurningen är en och en vital sådan då hela havsekosystemet riskerar att skadas dramatiskt.

För att summera:

  • Det är av yttersta vikt att man börjar göra drastiska utsläppsminskningar nu. Dels pågrund av politiska realiteter i framtiden och dels på grund av vägarna till en minskning skiljer så drastiskt.
  • Istället för ett gradmål bör man ha ett ppm mål som tydligt sätter gränsen.
  • Det är inte bara ett varmare klimat det handlar om, ett tydligt exempel på detta är att ekosystemet i havet kommer att förändras pga förhöjda CO2 halter.

Med andra ord, ett steg på vägen, bra jobbat!

Men det är inte dags att klappa varandra på axlarna än.

English translation

2 degrees! That is the latest bid during the negotiations that has taken place during the G8 meetings that began last tuesday. That the industrialized countries in this way have put a limit on what they percieve is too hot is a step forward. Other numbers that has been discussed and agreed upon is to reduce CO2 emissions by 80% until 2050 with 1990 as a baseline year. What they hope for is that this will translate into a global 50 % reduction when developing countries is taken into account as well. That they truly discuss this and agree upon a limit is progress as this is something one couldn’t agree upon at all in Bonn.


However, one should keep in mind that these leaders have agreed upon something that lies 40 years into the future. USA will 2050 have changed their president between 5 to 10 times and Sweden will have had elections 10 times during that period, I myself will be 63 years old. The political conditions will in other words have changed dramatically during that time. That is precisely the reason why it is important to agree upon short-term reductions that is not in a distan future. Now is the time to act.


These short-term reductions, besides giving an opportunity for the negotiating countries to put their best foot forward in reducing their emissions it will also instill trust between the countries. In this way a trust relationship will be able to develop that will enable increased cooperation as well as increasing the speed of reducing emissions. These short-term targets that enable bigger and real change is exactly what’s lacking now. That is also exactly why China and India chooses not agree upon a global reduction of 50 % until 2050. One should also take note of that there are completely different pathways in reducing the CO2 emissions by 50 % until 2050. The first method will imply a slow start and the closer one get to 2050 the faster one reduce the emissions. The second method will imply a drastic cut in the beginning and the closer one get to 2050 the slower the reduction. Both of these methods will imply a 50 % reduction of CO2 but the total amount of CO2 emissions (area below graph) differs completely. That is why it is of utter importance to begin drastic reductions now.


The other thing one should keep in mind that a 2 degree target is quite fuzzy. What does it mean? The politicians tell us it means a global 50 % reduction of emissions. However, New Scientist claims that it rather entails a global reduction of 80 %. However it is not only temperature that one has to take into account. One of the most vulnerable ecosystem there is exist in the oceans, corals. Scientists have concluded that if CO2 exceeds 450 ppm that will imply that 90 % of the corals no longer will be able to grow in the same way. If CO2 rises even further the corals will start to dissolve. Each and every fish is dependent on the ecosystem that corals provide therefore the consequences risk to be dire. For now we have 389 ppm of CO2 in the atmosphere and every year it increases by 2 ppm. So it is not only because of warmer climate that we need to keep the level of CO2 to 350 ppm, there is also other reasons for this, whereas the acidification of oceans is but one, albeit a vital one.


To summarize:

  • It is of utter importance that drastic emission reductions begins now. Partly because of political realities and partly because of that the difference in the different pathways in reducing emissions are huge.
  • Instead of a degree target one should have a ppm target. That will clearly mark the boundary.
  • This is not only about a warmer climate, a clear example of this are the ecosystems in the oceans will change because of heigthened CO2 levels.


In other words, one step forward, great!

But it is not time to admire each other yet.

Advertisements